dålit me nyp nuförtin.


Visst är det underbart med ungar! Jag älskar mina pojkar så det värker i kroppen. Älskar så in i norden, så mycket att man kan börja gråta bara av tanken på att någon skulle knäcka ett hårstrå på deras små huvuden. Och så är de tålamodsprövande och själ ensamtid av mamma och pappa. Till exempel har vi varit småsjuka hela hösten, både mamma, pappa och barnen. Man blir seg och och hamnar efter i hushållsarbetet, barnen vaknar mitt i natten och mamman och pappan får för lite sömn varje natt. Om man tänker några steg längre förstår man att det inte finns tid till så mycket pussar å kramar.

Nu har jag kännt mig lite småirriterad mest varenda dag. Det är skitigt, slitigt och själv är man en osexig deg som bara tjänstgör småtroll som vill ha mat hela tiden. En gång hade man tuttar å skryta med, nu har man tuttar att knyta med. Haa! Sånt är livet. Ha en glad fredag!

Det var länge sen man kände sig sådär lite småhet som Samantha Fox.




Oftast blir det mer att man liknar sig vid en korv, eller flera korvar. Och en korvring.